Johannas Vardag

Guud vad skönt, min ex-hundvakt ringde och bad om ursäkt, det känns så himla bra. Nu har jag återfått min respekt för henne:) Det känns jätte bra, nu förstår jag med hur det ligger till och känner mig inte heller så besviken längre. Det va ju mest det där me sms:et som gjorde mig så ledsen och arg, jag fick ju panik och typ började skaka när jag fick det, men, men jag är ingen ond människa (även om inlägget här kanske gjorde att det lät så) inte långsint heller. Nu har jag förlåtit henne, nu ska jag bara gå vidare med mitt liv och hoppas på det bästa. Lite sorgligt ändå, känns som att ett kapitel i mitt liv är avslutat liksom och aldrig kommer åter. Skrämmande men ska även bli spännande att se hur det kommer att te sig i framtiden. För många låter nog detta lite töntigt, men har man levt i snart fyra år med en hund som inte kan vara ensam hemma så blir hundvakt en STOR och nödvändig del av livet, man vill ju inte förlora sin lilla älskling (nu älsklingar) Den stora frustrationen och ilskan är nu borta, en stor tyngd försvann, usch är ju liksom skitjobbigt o va arg, hehe.
Så förlåt för allt dumt jag slängde ur mig i förra inläggen, man blir ju lite het ibland helt enkelt.

Så nu är det faktiskt duschen som gäller för mig, är välbehövligt kan jag säga!