Johannas Vardag

Såg ut ungefär såhär när jag släpade mig iväg mot tåget som tog mig till Tentan i Skövde i måndags. Vet inet hur den gick, va hyper förskyld. Kom ut från tentan, hade hemsk hosta, blod i näsan, värk i bihålan. PISS.
Åkte till min kära vän i Borås, sov där, vaknade ännu sjukare, usch. Men en liten trevlig fika hann vi med innan jag va tvungen att hoppa på bussen som skulle ta mig till Tranås för att hämta hundarna, sen HEM. Kom hem vid sju i går kväll, Helt jäla slut, värk överallt, tung i andningen trodde jag skulle SPY. Fyyy asså har inte vart såhär sjuk på länge.
Så denna dag har spenderads i sängen och soffan, några små rundor med hundarna har jag ju vart tvungen att ta förstås. I kväll har jag känt mig lite piggare, beställt lite skolböcker till nya terminen och så. Ska väl snart ta och lägga mig. Imorgon ska jag upp ta en dusch och sen iväg en sväng o handla lite mat o så. 

Har vart för mycket ett tag, känns som att det kommer bli väldigt svårt att komma igång igen. vill inte det, vill va ledig, göra trevliga saker. Läsa böcker och slappa. Längtar bort, till ett annat slags liv, ett liv som inte är så hektikst, pressad, fyllt av risker, oro och ständig stress. Man ska klara allt, man ska ha pengar, hög utbildning, jättefint boende (centralt), tusen fritidsintressen, hinna träna, vara allmänbildad, vara smal och snygg, skaffa sig extra meriter och erfarenheter, hinna "vara ung och vild". göra lite crazy saker, festa, vara glammig, samtidigt ska man gärna åka på nån cool backpacker-aktig resa i asien eller nåt. Åhh vi ha så mycket valfrihet, och allt är sååå underbart!! VALFRIHET!!?? Nee jag känner mig mest bara pressad att fixa allt hela tiden, även om jag har valt bort mycket av alla dessa "måsten", och inte skäms jag för det, ligger det ändå där som nån slags tagg som ibland gör sig påmind, genom en kommentar eller nåt. Orkar inte. Enda jag vill är ha ett bra liv= en vettig försörjning, vettigt boende, hundar, en liten semester resa ibland. Om några år kanske barn. Mer kräver jag inte. Vill bara vara "vanlig", det duger fint det. Kunna ha lite tid att fixa i hemmet, gå promenader, slappa med en bok eller framför tv:n på fritiden. Borde inte va så svårt att fixa...Varför känns det då som att det ligger ljusårbort. En omöjligthet att uppfylla. Känner mig dömd att alltid känna såhär, alltid vara stressad och mycket sällan glad. Men jag vill egentligen lära mig att arbeta bort detta, MÅ BRA, lära mig slappna av, ta vara på tiden. Ska lära mig det, ibland är det bara så svårt. Annars får jag väl gå o göra nåt radikalt. Haha